Änggårdsföreningen
Trädgårdsstaden – ett kulturellt och socialt stadsbyggnadsprojekt
Som ett alternativ till de ohygieniska förhållanden som rådde bland arbetarkasernerna i tidens snabbt växande industristäder, formulerades under 1800-talet tankar på trädgårdsstäder och hur dessa skulle kunna utformas. Under de följande decennierna kom många trädgårdsstäder att byggas både i Europa, Amerika och i Asien. Med byggande av trädgårdsstäder ville man kombinera den traditionella staden med byarnas hus genom stadslika inslag som gator och torg. I Göteborg var Albert Lilienberg den som planlade flera av stadens trädgårdsförstäder såsom Änggården och Kungsladugård.
Utmärkande för trädgårdsstaden var både öppenhet och slutenhet. Gatornas dragning skulle ge ögat omväxling, nya perspektiv skulle öppnas, ibland med gröna gemensamma ytor eller genom anslutande gator. I trädgårdsstaden var befolkningen blandad. Där bodde arbetare, hantverkare, jordbrukare, företagare och tjänstemän i både offentlig och privat tjänst.
Trädgårdsstaden karaktäriserades av radhus, parhus två till tre våningar höga med små tomter. Husen skulle byggas så att människor av olika social bakgrund och ekonomiska förutsättningar skulle kunna bosätta sig där. Till varje hus hörde en trädgård. En liten förträdgård mot gatan – husets offentliga sida – och en lång, smal trädgård – en mer privat del – mot motsatta grannhusets trädgård. Ofta med en ekonomigång eller ett gemensamt grönt område i kvarterets mittlinjer. Låga staket och häckar vis tomtgränsen skulle tjäna som avgränsningar både mot gatan och mot grannhusen.
Gatorna mellan husen skulle vara smal och följa terrängen. Säckgator och trevägskorsningar var vanliga lösningar. Dessa gav både slutenhet och öppnade nya perspektiv i gaturummet. EN huvudgata, en trädplanerad esplanad, skulle leda in mot trädgårdsstadens centrum, oftast mot en öppen grön plats, en ’common-gren’, med någon administrativ byggnad, en kyrka, eller en skola i centrum. Affärer, industrier och arbetsplatser för hantverkare med flera skulle också finnas. Flera andra grönytor och torg skulle bidra till att skapa nya rumsliga upplevelser.
Ursprungligen var trädgårdsstaden tänkt att vara omgiven av jordbruksmark och skog för att vara självförsörjande. Den tanken kom dock att överges till förmån för kluster av trädgårdsstäder med gröna, avgränsade stråk emellan. Elektriska spårvagnar och kanaler var delar av det dåtida transportsystemet. Cykelns genombrott öppnade för nya möjligheter att förflytta sig, liksom senare också bilen.