Röster från Änggården

Minnen från Änggården
Mina minnen är oändligt många eftersom jag bodde här under mina 22 första år. Här är några av dem. Jag måste absolut också involvera min allra äldsta och närmaste kompis och vän i detta, Nan (Anne) Gustafsson (Markensten) eftersom så gott som ALLT jag tänkt beskriva, har vi gjort tillsammans.

Vi träffades när vi båda var tre år – 1950. Vi bodde båda två på Solbänksgatan, hon på nummer 30 och jag på 43. Hon hade sin farmor och farfar (Signe och Hugo Magnusson) på Fyradalersgatan 26 och jag hade min mormor och morfar (Ragnhild och John Fredrikson) på Änggårdsgatan 48.
Både Nan och jag är födda i Änggården. Nan föddes när familjen Markensten (Kurt och Marianne) bodde på övervåningen i huset, Solbänksgatan 2. Adressen ändrades senare till Thorild Wulffsgatan 47. Jag föddes när familjen Moldén (Alf och Hjördis ”Kickan”) bodde på Frölundagatan 60. Gatans namn ändrades senare till Carl Skottsbergs Gata.

Dagarna bestod mest av lek och lek! Hösten 1953 fortsatte lekandet under lite mer ordnade former, det var då Änggårdens Barnträdgård, Lekskolan startade sin allra första verksamhet. Vi hade underbart roligt med alla fina leksaker, spännande material, många nya kompisar och en omtyckt fröken, fröken Astrid. Året därpå började vi skolan, Seminariet, som var fullproppat med Änggårdsbarn och Änggårdslärare! Vår fröken de fyra första åren, var Rakel Hansson.
Det roliga i skolan varvade vi hemma med allt möjligt som att: Hoppa långrep och hoppa hage. Leka Halli hallå och Bollstå. Gunga och klättra i stänger. Leka gömme. Leka ”Goddag min Kung”, ”Ria Ra” och ”Bro bro bränna”. Plocka vitsippor! Gå på barnkalas! På vintrarna när isen frös, åkte vi skridskor på Näcken och Stora Dammen, men också nedanför Lilla Änggården. Det var lite spännande, eftersom det fanns en skylt vid grinden det stod, Privat Område! Det blev också skid- spark- och bob-åkning nedför Kroppåsstigen och ett och annat snöbollskrig! Varje år ordnade ”De stora killarna” ett Påsktåg. Vi samlades, påskkärringar och påskgubbar, vid Täppan och gick sedan runt på gatorna och ropade – Glad Påsk Glad Påsk! –
På fritidsgården ( vi sa aldrig Brunnslyckan,) hade vi: Småslöjd! Rytmik! Sykurs! Filmförevisningar med filmer som Bröderna Marx, gamla svenska långfilmer osv. Filmerna var inte det viktigaste utan det roliga var allt runt omkring! Vi gick också på dansskola där killarna satt på ena sidan och vi tjejer mitt emot. Killarna fick lära sig att bjuda upp – ”Får jag lov” – vi räknade till fyra och svängde runt! Det var foxtrot och vals. Efter folkskolan blev det Flickskola för oss båda, fast på olika skolor.

Genom tonårstiden ägnade vi oändligt massa timmar oftast hemma hos Nan med att:
prova olika frisyrer, öva att måla eyeliner, göra eget läppstift av pastellkrita och Nivea,
lyssna på musik, EP-skivor och LP-skivor på en liten grammofon och Tio-i-topp var ”heligt” på lördagarna kl. 15
När nya intressanta killar dök upp, försökte vi ta reda på vad de hette, var de bodde, kanske i närheten, vems kompis är det, har han moppe? Viktiga saker! Sedan blev det blev också då och då, tjuvrökning uppe i Änggårdsbergen! Vi strålade samman igen på gymnasiet på Hvitfeldska och våren 1969 avslutade vi alla våra skolår med att ha en gemensam studentfest uppe på Fritidsgården! Skolstart och målgång i samma hus!

Vi lämnade sedan båda Änggården, flyttade till egna lägenheter, bildade så småningom familjer, men höll hela tiden kontakt. Nu på ”äldre da’r” ses vi oftare än någonsin och det blir ingen riktig vår om vi inte går i Botaniska och tittar på blommor! Genom åren har mitt hjärta alltid klappat för Änggården och sedan drygt tre år, är jag (tillsammans med min man) tillbaka igen efter 43 års frånvaro. Här, där allt startade i Änggården och jag måste säga – Gôtt é dé !

Lite kuriosa
När jag föddes bodde vi, familjen Moldén på Frölundagatan 60. Det var den 8 april 1947 och jag föddes hemma. Det var på inget vis något som var planerat, utan min mamma kom inte längre än till vardagsrummet, när det var dags. Där, i en av fåtöljerna föddes jag, under snabba, dramatiska former. Sedan efter en händelserik ambulansfärd var vi slutligen på KK. Så, som jag tidigare skrev är jag verkligen född i Änggården!

För övrigt så finns fåtöljen, tillsammans med ytterligare en och en soffa i vårt vardagsrum, sedan många år. Den har naturligtvis en alldeles särskild plats bland mina Änggårdsminnen.

Barbro Mankert, Januari 2016.